Medelhavet i sikte!
Halva projektet gjort, drygt 150 mil!
Detta känns kanon, plus det faktum att denna dagen har blivit en riktigt bra dag!
Upp och iväg tidigt i morse. Inget långtidsverkande eller korttidsverkande insulin.
Kort distans 30 km till den lilla staden Sete.
11.55 gick tåget tillbaka till Montpellier, och min timing var helt perfekt.
11.50 sprang jag in på stationen, köpte en biljett, och en flaska vatten.
Strax efter 12 var jag tillbaka på mitt hotellrum, och kunde ta en dusch, laga lunch, och tom ta en liten lur.
Blodsockret låg på 4,9. Lite lågt, men helt ok, och en helt annan känsla än igår 
Så här skulle alla dagar vara.
Jag tycker egentligen bättre om att ligga på lite mer när jag springer.
-Bra att du har valt ett sånt här projekt då, snille!
Jag vet……. kanske kan jag lära kroppen att palla 50km i bättre fart varje dag.
Som det är nu fixar jag inte det. Farten sliter för hårt. Därför måste det gå så långsamt för mig när distanserna blir uppemot 5 mil och mer.
Då blir det långa dagar på vägen. Bara att gilla läget.
Dessutom är det ju ”bara” drygt 150 mil kvar
Fortsättning följer!
Om en stund skall jag lägga in dagens videoblogg oxå!
Må gott så länge!
Varma löpande hälsningar!
Martin
8 kommentarer
Kommentarer RSS TrackBack Identifier URI
Kommentera
Hej Martin
Var ett tag sedan jag kollade in din sida, vad är det du håller på med i frankrike ??
Hur mår diabetesen.
Är själv typ 1 diabetiker sen 30 år, började springa för ca 2 år sen, fick tyvärr en stressfraktur på skenbenet, pga för mycket asfaltslöpning. Kom igång igen i Maj i år.
Klarade Stockholm Halvmarathon, men det var tungt, och blodsockret åkte rejält ner efter ca 16 km, fick fylla på mycket energi, för att ta mig i mål.
Tips hur jag kan hantera långa distanser, planerar att springa ett Marathon undr 2010.
Hälsningar
Olof
Hej Olof.
Det krävs lite prövande för att hitta rätt kombinationer när det gäller diabetes kontra träning, och tävling.
Generellt sett skulle jag vilja säga att vara hellre något hög i blodsockervärde än för låg under ansträngning.
För min del blir detta mer viktigt ju hårdare ansträngning.
Jag minns att jag i början efter att jag fick min diagnos testade blodsockret varannan kilometer när jag var ute på långpass för att förstå vad som hände.
Mycket lärorikt, och jag antar att det finns ganska stora individuella skillnader.
Lycka till med löpningen!
Hälsningar / Martin
Longrunner Martin!
Idel positiva nyheter – gott att läsa. Din kropp anpassar sig tydligen och talar om för dig att den tycker om lite kortare distanser – en klok kropp värd att lyssna till. – Så betr tågresandet. Det är ju härligt att åka tåg tycker vi och kanske du oxå. Lugnt och fritt att röra sig och med lite tur en restaurangvagn. Grymt härligt kanske man säger.
Från Sete måste du ha god utsikt över meddelhavet – den västerländska kulturens innanhav. Ja, vad kan du mera önska. Bra musik har du ju med dig och du skulle kunna inhandla ett munspel så kan du spela under det att du springer (har nyligen sett ett underbart TV-program om Toots Thielemans) – med alla övningstimmarna på vägarna skulle du säkert nå god nivå.
Var nöjd med allt du ser …………..hälsn o kramar B&B
Ja, livet är rätt ok
Kram / Martin
Härligt att höra att du nu närmar dig Medelhavet. Fantastiskt vilken prestation du gör.
Du börjar bli ett riktigt löparlokomotiv. Njut av färden… vad månde bliva ditt mål?
Ja du min vän….
Ett lokomotiv var ordet
Med lite energipåfyllning här och där så tuffar jag på
Är målet Gibraltar?
Ja, åtminstone ett av dom, sen får vi se…
Må gott, vi hörs!
Martin
Hej Martin, halvvägs, bara resten kvar.
Du kanske känner till talesättet:
Egen framgång är nog bra men andras nederlag är inte att förakta.
Jag hade en skitdag igår.
Skulle cykla till stan för att gå på min eftermiiddagskurs i italienska. Efter en kort bit pajade min annars mycket tillförlitliga cykel. På något sätt vek sig växelföraren och blockerade bakhjulet. Jag vågade inte använda våld för att bryta den rätt så jag fick lyfta bakhjulet och rulla på framhjulet 3 km till verkstaden och sedan gå hem tillbaka och därmed missa kursen. Gissa om jag var lité missnöjd, om man säger så.
Som tur var träffade jag Jonas Hellberg på hemvägen. Fystränare för Blåvitt och Solviking. Han var på väg hem på cykel från jobbet på Kamratgården till Eklanda där han bor och en allmänt härlig typ.
Idag är jag glad igen. Det kostade bara 250.- att laga cykeln.
Hej Gunnar,
Ja, allt kan hända när vi färdas, oavsett hur vi färdas.
Förstår ditt missnöje, lät riktigt surt, men trevlig upplösning.
Du slår mig inte som den typen som gräver ner sig direkt heller
Må gott!
Martin