Till slut kom dom stormande…
Fyra stycken till på köpet…
Ja just det… hundar… lösa… framför mig… i min färdriktning…
Mitt mardrömsscenario….
Jag antar att det hjälpte att det inte var fyra stycken pitbulls, eller dobbermans som kom springande mot mig, men faktum är att det är en lite coolare Martin på vägen just nu.
Jag gick över till gående, och fortsatte framåt.
Hjärnan gick för högtryck, men jag kände mig rätt lugn.
-Stick härifrån!! Vrålade jag, och vevade med armarna när de var riktigt nära.
Detta upprepade jag hela tiden, och eftersom de uppenbarligen inte var tränade för att attackera så svärmade de runt mig istället tills jag kom till gården där de kom från.
Där stod en trött jävla tant, och tittade på spektaklet.
Hon sa något som lindrande svärmandet hjälpligt sen vände hon på klacken.
När jag är förbi skulle naturligtvis en komma och nafsa mig i hasorna lik förbannat.
Ingen skada skedd således, men en viss pulshöjning blev det, och en liten irration som inte ville släppa över den jävla tanten som var så nonchalant.
Hade detta hänt för en månad sedan hade jag ballat ur, och jag är säker på att just det hade triggat hundarna än mer.
Så det var väl rätt tillfälle nu antar jag.
Jag mår ju bra, och är i balans.
Dessutom hjälpte det som en kompis sa till mig i telefon häromdagen att de hundarna här nere som attackerar människor skjuter dom av omgående.
Det tog jag till mig 
trevliga människor de här Spanjorerna 
Varför gör vi inte så i Sverige också? Ett vov, och pang! Problemet löst
Helt rätt! Jag avskyr hundar, trots att jag är uppvuxen i en familj där vi alltid hade hundar som jag älskade.
Men det var då, och det har hänt lite för mycket på vägen, och runt om i världen på mina resor.
Så tyvärr är jag helt omvänd.
Katter däremot som jag avskydde som liten tycker jag är riktigt coola nu.
Om de bara kunde låta bli att skita i barnens sandlådor…
Ja, ja, ja… detta om djur.
Som ni säkert noterat så hamnar ofta löpningen sist på bloggarna i dessa dagar.
Det flyter på. Inte lätt, för det är inte lätt att springa som idag 57km.
Men det är problemfritt, och det är en härlig känsla av att vara stark.
Idag har det varit en till sådan dag.
Trots backar, lite regn, ingen sol, och rätt svalt så rullar jag på.
Bitvis i riktigt bra tempo dessutom.
Jag har ett par låtar i iPhonen som går i vissa tempon.
En lite rappare låt har gått säkert 50 gånger idag.
För jag vet att det tempot är bra, och sedan räknar jag mina steg mellan stolparna till vägräckena.
Också ett sätt at förlusta sig på, men det ger faktiskt lite inspiration att märka t.ex. att:
-Wow, nu håller jag 3 steg mellan stolparna fy fan va nördigt…, men jag bjussar på det
Så Adra till Motril blev det idag (och jag har sprungit fel, då blev jag sur, det är långt ändå)
Imorgon får vi se.
Jag har planerat hela 3 dagar för den ”korta” sträckan Motril-Malaga 95km.
Tanken är att få sällskap 2 hela dagar på vägen av en löparkompis -Håkan- som är på väg ner nu i skrivande stund.
Han kommer i sällskap av bl.a. en av mina absolut bästa vänner -Anders Jonsson!
Jag tror att de är 4 killar som kommer, och det skall bli hur kul som helst
Sedan när de drar hem hoppas jag att få sällskap av en höjdarlöpare från Solvikingarna -Barbro Nilsson.
Eventuellt både den 21e och finalen den 22e.
Det verkar som att det skall fungera.
Så avslutningen på projektet ser ut att bli supertrevligt med härliga människor!
Nu är det nattning!
Sov gott!
Varma löpande hälsningar!
Martin
6 kommentarer
Kommentarers RSS TrackBack Identifier URI
Människans bästa vän är hunden sägs det . Ja kanske det. – Kan föresten en glad hundhistoria, som jag läste i P.O. Enquists sista bok. Fritt ur minnet går den ungefär så här: P.O. frågar sin översinnligt kloke hund Pelle. VAD ÄR MENINGEN MED LIVET?
Pelle tittar på sin husse med sina bruna och kloka ögon och säger. – Nu får du allt gedig P.O. – Du vet väl att vi alla skall dö en dag. Men alla andra dagar skall vi leva.
Så var det me de. Slutsats: Det finns även snälla och kloka hundar, men dom kanske inte bor i Spanien. — sov gott. Det skall i varje fall jag göra. ses snart! Bengt.
Den hundhistorien är bra Bengt
Överensstämmer precis med min uppfattning att meningen med livet är just livet.
Något annat finns inte såvitt vi vet.
Det är bara vi människor som så gärna vill krångla till det, eller hur?
Hoppas att du haft en god natts sömn, min var sådär.
Nu är det bara en vecka kvar till julafton, och jag har bara 24 mil kvar!
Vi hörs och ses snart!
Kram / Martin
Jag är stolt över hur du hanterade hundarna! Det är ju precis så man skall göra, visa med kropp, röst och utstrålning att man är starkare än dem. Så har du ökat ditt självförtroende även mot hundarna – skönt att du därmed känner dig hundlugnare
! Jag läste en artikel om en kille som cyklar omkring i värlen sedan 2004 (han har hittills avverkat 58 länder) och hans erfarenhet är att det största störmomentet är just hundarna. Han kände sig trygg med att ha cykeln som vapen (jag känner igen det här…) men hade egentligen aldrig blivit attackerad om jag minns rätt. Jag skrattade och tänkte på dig när jag läste det.
När du läser detta har du sprungit färdigt dagens etapp och har 4 dagar och 14 mil kvar – nu börjar du få segervittring va?
Så roligt att Anders och Håkan kommer ner till dig!! Och att Barbro lyckats ordna så att tiden stämmer för ett (eller två) gemensamma pass! Vänner (inkl familj) är det bästa vi har!
kram //Petra
Tack Petra
Ja e allt lite stolt över mig själv oxå
Samtidigt är det talande att en person som cyklat runt världen i flera år upplever just hundar som det största störningsmomentet.
Jajemän nu är det segervittring
Och en riktig höjdare att ha Anders och Håkan här!
Håkan sprang med mig hela etappen idag på dryga 4 mil.
Grymt bra jobbat av honom!
Slutligen håller jag med dig till 100%.
Vänner och familj är vad det handlar om!!
Kramar från mig!
Va duktig du var med hurndarna!
Men du gillar väl Vera?:p Hon är ju mitt lilla vapen även om hon skäller lite mycket:p
Kommer du ihåg när vi hade Knutte? Och du påstod att du var allergisk mot honom för att du inte villeha kvar honom? Men nu tycker du att katter är coola, då kanske vi ska ska gå över till katt istället för fiskar och grodor som vi har fått ha i alla år:)
Vi ses snart:) Kram Dalie
Jag blir så glad när du skriver till mig Dalie
Du är min glädje här i livet!!
Visst gillar jag Vera för att hon är eran hund, men ni som är så duktiga med hundar borde väl om några kunna få henne att skälla när det gäller något, och inte alltid.
Eller fungerar det inte så?
Angående katter, fiskar och grodor så är ni som tur är så stora nu så att ni kan ha vad ni vill när ni har egna lägenheter.
Vissa har ju redan orm som bekant
Och vissa andra häst
Vi ses snart, jag längtar!
Kram / Pappi